Vårt lilla paradis på jorden

IMG_6691

Här bor vi. Ett ganska litet hus med fyra rum och kök, men det räcker gott åt oss. Huset är byggt i början av 1900-talet, ca 1905 tror jag. Huset bredvid, ”Lillstugan” som vi kallar det är byggt någon gång på 1700-talet. Från början var det det statliga Domänverket som ägde gårdarna häromkring och arrenderade ut hus och mark till lantbrukarna, till viss del ända fram till någons gång på 80-talet, tror jag. På 50-talet rustade Domänverket upp gårdarna och byggde bland annat ett hus som inhyste en gemensam tvättstuga och kylrum för gårdarnas mjölk.

Fin utsikt från köket över landskapet och grannarnas hus.
Fin utsikt från köket över landskapet och grannarnas hus. Just den morgonen var det så vacker frost på träden.

På Dynestad Gård var det tidigare fyra gårdar som delade på ladugårdsbyggnaderna. Det var alltså inte många djur per gård på den tiden, och ändå klarade de sig. De odlade mycket och var till stor del självförsörjande. Odlade potatis, grönsaker, bär och frukt. Hade någon gris man slaktade till jul. Odlade lin och tillverkade eget tyg. I dag är det andra bullar. Maten har aldrig varit så billig i relation till dagens inkomster, ändå läste jag att vi lägger vi 25 procent av våra totala matkostnader på snacks, godis, läsk. Vi konsumerar otroligt mycket, av allt. När man försöker att inte konsumera så mycket märker man snart att det inte går åt så mycket pengar längre. Stenhård konkurrens från import gör att det inte är så lätt att leva på lantbruk idag. Vi lever inte heller helt på gården, till stor del är det vår ”fritidssysselsättning”. Det är roligt och givande på alla sätt, annars hade man ju inte gjort detta. Tanken är att vi båda ska kunna jobba deltid borta för att skapa en hållbar arbetssituation hemma, man behöver kunna vara lite ledig ibland också.

Betesmarkerna som vätter ner mot den anlagda dammen, som rinner vidare ner i Långsjön.
Betesmarkerna som vätter ner mot den anlagda dammen, som rinner vidare ner i Långsjön.

När jag ändå är inne och tassar på området med matpriser kan jag väl passa på att ”gnälla” lite till. Jag skulle önska att det var konkurrens på lika villkor för en mer rättvis marknad för Sverige lantbrukare. Ett exempel är våra svenska djurskyddsregler (som jag givetvis förespråkar) som ofta är långt strängare än utomlands. Men ändå är det okej att importera kött från andra länder där dessa djurskyddsregler inte gäller?! Det signalerar ju enbart att det är okej att äta kött producerat med sämre förhållanden för djuren, så länge de inte sker här i Sverige. Not on my backyard. Jag tycker att det är helt galet med sådan dubbelmoral och jag tycker att, eftersom vi har djurskyddsregler ska även allt kött som importeras leva upp till dessa. Jag anser också att offentlig sektor, det vill säga stat, kommuner och landsting, ska ta sitt ansvar och föregå med gott exempel och köpa svenskt i den mån det är möjligt att få tag på varor som produceras i landet. Stat, kommuner och landsting köpte livsmedel och måltidstjänster för tio miljarder kronor 2013, det är mycket pengar. Undrar hur stor andel som kunde varit svenskt men istället var utländskt…?

Jag läste något kul för ett tag sedan. Visste ni att bonde det trendigaste yrket just nu enligt trendanalysföretaget Kairos Future. Vi har nog aldrig känt oss särskilt trendiga på något sätt, men nu kanske vi är det då? Tänk att man skulle behöva bli bonde för att bli trendig! 🙂

Trevlig tisdag!

/Linda

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *