1 april!

Dagens lunch i fårstallet
Dagens lunch i fårstallet

Ja, så var vi inne i april. Har än inte blivit lurad (vad jag vet!?). På bilden ovan ser ni våra sex flasklamm. I början matade vi dem en och en. Jag kan meddela att detta inte är en enkel match med sex vrålhungriga lamm som klättrar, knuffas och gör allt i sin makt för att komma åt flaskan. Att de i stället dricker från ”lammbaren” är jättebra, då får alla mat samtidigt och de behöver inte slåss om flaskorna.

I början fick de mat fem gånger om dagen, men nu är de så stora som de är får de mat tre gånger per dag. Den äldsta, Superdupertutten (döpt av bonussonen Wille 4 år), är så stor nu att han egentligen inte skulle behöva dricka mjölkersättning längre. Ni ser honom längst till höger på bilden. Han väger säkert 15 kg, om det räcker? Jag orkar knappt lyfta honom längre, vilket man ibland måste eftersom han ibland vägrar att gå för egen maskin när han är på ställen han inte får vara. En envis krabat. Det svåra är att låta bli att ge honom nappflaskan när man alltid möts av ett högt bräkande lamm i full galopp när man kommer till ladugården. Han får nog dricka nappflaska tills de ska ut på sommarbete, om han vill.

Knälammet Superdupertutten
Knälammet Superdupertutten

Superdupertutten kom till världen genom en tuff förlossning den 17 februari. Fick någon skada på sina ben/ledband och kunde knappt stå på benen den första tiden och vi fick mata honom med nappflaska från födseln. Vi trodde inte att han skulle överleva först. När han väl kunde stå på benen ville inte tackan veta av honom längre och stötte bort honom. Han blev vår lilla bebis ett tag och vi brukade sitta i solen utanför ladugården så att han fick lite kärlek och värme. Flasklammen kan bli lite som hundar. Håller sig gärna där vi är, följer oss runt på gården och gillar att hälsa på besökare. Gulligt som tusan, men samtidigt vill man försöka hålla lite distans till djuren. De ska alla samma väg vandra, så att säga. Det är ju det vi gör, föder upp lamm och nöt för köttproduktion. Det vi strävar efter är att djuren ska bästa möjliga liv fram tills den dagen kommer, och det tycker jag nog att vi gör jäkligt bra om jag får säga det själv.

Trevlig fredag!

/Linda

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *